Eva Frids blogg

Eva Frids blogg

Spegling

Mina funderingarPosted by evafrid.se Thu, July 13, 2017 23:20:49
Sitter åter så här på kvällen, på väg mot sista timmen före midnatt och funderar. Den här gången på spegling och på möjligheten att lära känna sig själv genom att studera de egna reaktionerna på andra.

När mötet med andra slår an en ton djupt inombords, speciellt användbar är den som klingar jobbigt och negativt, är det som en ficklampa på ett energiläckage. I alla fall tycker jag att det är en konkret beskrivning på min egen känsla kring signalen att här finns något att läka.

De allra flesta av oss råkar någon gång ut för ett möte som öppnar en lucka ner till den där mörka källaren där våra gamla och obearbetade sår bor. Själv vet jag precis vilka möten som öppnar luckan för mig och trots att jag sett mönstret hinner jag ofta inte reagera förrän jag tappat fotfästet.

Men eftersom jag tycker det är spännande att utvecklas på insidan och eftersom jag har inställningen att vi människor är varandras spegelbilder, hämtar jag upp mig från källaren snabbare i dag än för några år sedan.

Det fina i kråksången är att om det jag tycker är negativt hos andra speglar det negativa i mig själv, speglar ju också det jag upplever är positivt hos andra det positiva i mig själv. Så när jag spontant tycker om en person trots att jag inte känner honom eller henne utan möts hjärta mot hjärta på något sätt, brukar jag fundera över vad det är jag tycker om och sedan fyller jag mig själv med svaret.

Det är ju en fantastisk tanke att det jag tycker om hos andra, tycker jag om för att jag har det själv och alltså känner igen det. Jag gillar spegeltekniken!

smiley




Förverkliga drömmar

Mina funderingarPosted by evafrid.se Mon, July 10, 2017 23:13:39
Alla har vi väl någon form av drömmar som vi skulle vilja förverkliga, men inte vet riktigt hur. Någon dröm är kanske så stor att den känns fånig och vi berättar inte ens om den för att omgivningen inte ska falla i skratt. Den bara ligger där inombords och skvalpar runt utan att veta sin destination, om den har någon.

Andra drömmar är enklare att omsätta i handling, som att lära sig ett nytt språk, spela ett instrument eller bygga någonting. Känslan att ta det där första steget och verkligen göra det vi har gått och tänkt på är den första belöningen.

Till mina skrivarkurser kommer det människor som har en dröm om att skriva en bok. Det kan vara en påhittad historia vars författare vill testa att skicka manuset till förlag och det kan vara en släkthistoria där skribenten har för avsikt att bara dela med sig till den närmaste familjen.

Oavsett intention är det gemensamma för de här skrivsugna personerna att de vill samla sina ord för att de på något sätt ska bevaras och föras vidare. Och har en bokdröm väl börjat gro är det högst troligt att den inte försvinner.

Med livet kommer också erfarenheter av olika slag och många av oss som har närstående som plötsligt har lämnat jordelivet, har blivit varse att vi inte har för evigt på oss. Därför brukar jag säga att om du när en dröm om att skriva något som du önskar ska bli en bok, vänta inte. Du behöver inte följa några regler om hur du ska göra, bara skriv. Du kan alltid rätta till och ändra om i texten när själva innehållet är färdig.

Vilken dröm du än har, se om det är möjligt att förverkliga den. Jag tror egentligen inte att alla drömmar ska bli verklighet, en del kanske bara ska fungera som en drivkraft framåt. Och det är inte så bara, utan drivkraft och vind i seglen blir det stiltje och risken är stor att vi inte rör oss framåt alls.

Vi behöver mål att navigera livet efter och de målen kan vi sätta upp själva. Även om det sedan är vägen dit som är mödan värd, som Karin Boye diktade en gång.

Lev väl! smiley






Dofter

Mina funderingarPosted by evafrid.se Wed, July 05, 2017 23:31:08
Kvällsrundan med hunden fick mig att tänka på att så lätt det är att bara gå förbi dofter. Jag slänger ut godisbitar för Mira att leta upp, en lek på vägen, och hon är fenomenal på att hitta också de allra minsta bitarna bara genom att använda nosen.

Jag har också ett bra väderkorn, för att vara människa om jag får säga det själv, men det är sällan jag registrerar dofter utan jag bara känner dem och så är det bra med det. Aha, i grannhuset vankas det köttbullar och lite längre ner på gatan steker de pannkakor. Lätt att känna igen.

Men så går jag då en runda med hunden den här onsdagskvällen, klockan är nio och det är fortfarande ljust som dagen. En skön julisommarkväll, trots att det inte varit någon värme att tala om på dagen.

Jag går villagatan ner, förbi det ena huset efter det andra, och plötsligt känns doften av djur, kanske en räv? Nä, den doften kan jag väl inte känna? Ytterligare några steg, här luktar det blommor, sedan luktar det tvättstuga och någons sköljmedel, sedan kommer en ny blomdoft och så ytterligare en. Dofterna avlöser varandra hela vägen nedför gatan och jag känner mig helt förundrad över min egen näsa, att få uppleva en villagata genom näsan. Fantastiskt!

Mina tankar går till berättelsen om skolbarnen som skulle skriva ned vilka de sju underverken är. Alla skrev de där kända byggnadsverken som räknas som underverk, alla utom en, en liten tjej som istället hade skrivit ned våra sinnen.

Sådana berättelser älskar jag. Tänk att kunna smaka, se, höra, känna samt då lukta, det är ju de verkliga underverken. Balans- och kroppssinnena inräknas här, det sjätte sinnet finns också så exakt hur många sinnen vi har är säkerligen inte färdiguträknat.

När jag går där på kvällsrundan med hunden tänker jag på ovanstående berättelse, vilken gåva det är att ha alla sinnen i behåll. Att kunna se när våren gör skogen grön, att kunna höra fåglarna kvittra, att lukta sig till vad grannen ska äta och ja, fortsättningen kan göras lång.

Livet är förunderligt och likaså människokroppen. Bara att tacka och ta emot.

smiley



Natten tänjer ut tankarna

Mina funderingarPosted by evafrid.se Wed, July 05, 2017 00:17:00
Klockan har precis slagit midnatt och det är tyst i huset. Bara jag är vaken. En stund som jag tycker om, att vara ensam med mina tankar och funderingar och samtidigt ha familjen nära mig.

I en av mina favoritböcker, Herr Gud, det är Anna, säger lilla åttaåriga Anna att mörkret tänjer ut oss. Hon gillar också natten och jag förstår precis vad hon menar. I dagsljus syns allting, för den som kan se förstås, och det lämnar inget åt fantasin.

Anna träffar en hemlös man, han kallas nattmänniska, och frågar varför han tycker om att leva i mörker. Han i sin tur frågar henne om hon tycker om mörker och Anna svarar att det gör hon och förklarar:
– Det tänjer ut en. Det gör lådan stor.
Då skrockar den gamle mannen och säger:
– Minsann, minsann. Anledningen till att jag tycker om mörkret är att i mörkret får du beskriva dig själv. I dagsljus är det andra som beskriver dig.

Hur beskriver vi oss när ingen kan se oss? Och hur vill vi bli beskrivna av andra? Något att fundera på i natten när lådan är stor.

smiley

Drömmar

Mina funderingarPosted by evafrid.se Thu, June 29, 2017 22:28:28
När jag var lite över 20 år kom jag i kontakt med något som hette drömterapi. Vårt inre språk fascinerade mig så jag började gå hos en terapeut som hade drömtolkning som verktyg. Ända sedan dess har jag tolkat mina egna drömmar och har också gått en utbildning för att lära mig mer. Det är kul med drömmar!

I dag erbjuder jag själv drömguidning i min verksamhet, både enskilt och i grupp. Jag använder ordet guidning eftersom det är precis det det handlar om, jag tolkar inte andras drömmar utan visar bara vägen så drömmaren själv upptäcker vad symbolerna betyder. Vi har ett alldeles eget bibliotek med symboler inom oss som är spännande att lära känna.

Vissa drömmar kan sägas vara allmängiltiga, alltså de har ungefär samma betydelse för alla människor.
Ett exempel är att om vi har en stressig tillvaro kan det visa sig i nattens drömmar, kanske drömmer vi att vi ska ut på resa, men glömmer pass, biljetter, har jättemycket bagage som är svårt att få med, barnen är plötsligt borta eller händer något annat strul.
En sådan dröm tyder på att det är någonting under vakentiden som är stressande, det kan vara allt från en känsla av att tiden inte räcker till att vi själva känner att vi inte räcker till.
Genom att titta på drömmen och fundera över symbolerna möter vi oss själva och på sikt lär vi känna vårt eget symbolbibliotek.
Drömmarna vill oss väl så ger vi dem chansen kan de bli våra guider till ett bättre vakenliv.

Och på tal om vakenliv. Händelser under vakentiden kan vi också dra nytta av och tolka som vore de nattdrömmar och det spännande verktyget återkommer jag till i senare inlägg.

Drömhälsningar från mig till dig!
smiley



En viktig röst

Mina funderingarPosted by evafrid.se Fri, June 16, 2017 08:50:25


Människor har troligen alltid uppfattat den egna tidsandan och sättet att leva som krävande. Den gamla tiden stångas mot den nya, alla generationer möter sina utmaningar, men jag tillåter mig ändå att tycka att tiden vi lever i nu är extra krävande på grund av detta otroliga informationsflöde som varje dag sköljer över oss i översvämningsfart samt allt vi ska lära oss att acceptera.


Det finns naturligtvis mycket som är bra med att vi är omvärldsorienterade, men åtminstone en av baksidorna är att vi får veta så mycket om saker och ting att vi invaggas i tron att vi måste leva upp till en mängd föreställningar om hur livet ska vara.

I själva verket behöver vi inte så mycket för att känna livets verkliga värden, det upptäcker vi inte minst när vi förlorar någon familjemedlem eller på något annat sätt råkar ut för att livet plötsligt förändras, så varför låter vi oss förledas till detta hetsiga sätt att leva som i dag?

Häromdagen hörde jag några ord som kändes för stora att ignorera, "dö inte med musiken kvar inom dig". Med andra ord, lyssna på din inre, viskande röst, den har något viktigt att säga dig. Du kanske, fast du inte tror det, kan förverkliga något du drömmer om, det behöver inte vara stora saker som ger dig energi, att bara börja lyssna på dig själv kan vara ett stort steg på vägen.

smiley









Nya tag

Mina funderingarPosted by evafrid.se Fri, April 14, 2017 21:09:59
Hej alla därute!

Nu var det länge sedan jag skrev här på bloggen, dags igen att ta upp tråden. Tiden skriver april 2017 och våren har gjort entré. En tid som jag personligen tycker allra bäst om. Ljuset kommer tillbaka, blåsippor och vitsippor lyser upp alldeles innan musöronen börjar synas på björkarna.
Härligt tycker jag!

Det är ett par år sedan jag skrev här och sedan dess har det blivit en ny bok. Den heter En mamma är alltid en dotter, med underrubriken En liten bok om stora känslor. Idén till den fick jag när min mor dog i mars 2015 och lämnade ett stort tomrum efter sig. En önskan föddes att prata med andra kvinnor vars mödrar inte finns i livet längre och så blev det en intervjubok, rosa och fin.

Min tanke är att den ska följas av flera med olika teman. Jag tycker att vi pratar alldeles för lite om det svåra i privatlivet, var och en ska klara av att sköta sig själv hur svårt det än är. Under åren som jag skrev på sidan En annan sida i Norra Skåne, fick jag många, många mejl och samtal från människor som hade läst något reportage och insett att de inte var ensamma om det de hade varit med om.

Sedan 1990 har jag jobbat som reporter, det jag allra helst sysslar med är reportage om människor, liv och hälsa. I mitt skrivande ser jag mig själv som förmedlare, jag förmedlar andra människors berättelser i förhoppning om att det ska komma både den som ställer upp på reportaget och läsarna till gagn.

Alla vi människor har mycket att dela med oss av till varandra och om vi vågar vara öppna i vår smärta eller med våra erfarenheter kanske vi också kan hjälpa en annan människa att hitta gnistan i sitt liv igen.

Ett sätt att hjälpa är också att bara lyssna utan att delge den som har det svårt några egna berättelser. Den metoden fick jag själv prova på när jag för några år sedan gick en kurs i sorgbearbetning. Bara lyssna, inte säga något om de egna upplevelserna ens i syfte att få den andra att förstå att han eller hon inte var ensam om sina känslor.
Att bara lyssna är att ge sin medmänniska full uppmärksamhet och det är kanske precis vad som behövs i stunden.

Till nästa gång, lev väl därute och var rädd om dig själv!

smiley










Personlig utveckling

Mina funderingarPosted by evafrid.se Sat, February 01, 2014 16:55:53
Personlig utveckling, vad betyder egentligen det?

För det mesta tycker jag att mitt liv har blivit så otroligt mycket mer innehållsrikt sedan jag antog utmaningen att stå vid rodret oavsett hur mycket det stormar.

Men ibland kan jag känna en liten längtan till tiden då mycket var någon annans fel, då till och med mitt humör berodde på andra.

Fast jag nyktrar till efter en stund och konstaterar att, hu så förfärligt om andra hade ansvar för mitt liv och så gläds jag igen över att jag vill vara kapten på min egen skuta. Det verkar trots allt bäst i längden.

Det som är svårast är att basa över allting som sker inombords, att leva som jag vill lära.
Filosofin att jag själv bestämmer över mitt inre är en teori som jag fullt och fast tror på, men den är inte på något sätt säker mark. Jag rubbas ibland i mina cirklar och innan jag hinner blinka blir egot större än mitt högre och visare jag.

För mig betyder personlig utveckling bland annat att lära känna det där egot som så gärna vill ta över med sina förminskningsprojekt, som vill att jag ska känna mig mindre värd än andra, som vill att jag ska reagera på småsaker, känna mig förfördelad och sårad och ta på mig offerkoftan.

Jag säger som författaren Inger Edelfeldt, i våra värsta känslor finns en längtan vi inte har förstått.

Dessa "längtor" kan ses som budskap till oss, vårt sårade ego visar vad vi behöver läka. Det finns de som har rest över hela världen och upplevt väldigt mycket, men som säger att resan inom dem själva är den mest spännande. Om vi vill pågår den också hela livet och blir bara mer och mer spännande.









Next »